Those under the bed, the ones we do not mention

Jag hatar hur lojligt morkradd jag ar, jag kan inte ga och lagga mig eller ga upp ur sangen som normalt folk - jag HOPPAR. Om jag skulle satta ner fotterna pa golvet sa vet jag, vet jag, vet jag att kalla hander kommer greppa mina ben och med ett ryck dra in mig under sangen dar alla helvetets plagor vantar mig. Att hoppa kanns som ett rimligt pris att betala for att slippa en sadan behandling, noes?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0