hatbok

Jag vet inte riktigt om jag kan publicera detta hat, eftersom det avslöjar mig som en sjukt töntig person. Anyways, here we go: jag hatar hur jag igår hade ett quest i WoW som var totalt buggat. Jag öppnade en ticket med the GameMaster. Konversationen följde: Han: Det funkar inte för att du är i en raid group. Jag: Jag är INTE i en raid group. Han: Säker? Jag: Ja.. Han: Verkligen säker? Jag: JA! Han: Du kan ju alltid abandon the quest och pick it up again. Jag: VA? Men det är ju buggat? Han: May the inner rage be with you! *POOF* Jag: WTF?! Han: ...tystnad...

Jag sitter forfarande har och skriker.

Ok, nagot jag verkligen hatar despo-mycket ar jobbintervjuer och fragor som "vad gor dig till en hjalte?" Alltsa. Jag far black out och borjar babbla. Jag ar sa sjukt pinsam. Efterat sa skams jag sadar mycket att jag bara vill skrika rakut for att slippa hora mitt pinsamma babblande i huvudet. Och ja, jag hade precis en jobbintervju. Och ja, jag sitter har och skriker nu.

Jag är trött på Ostrava. Jag är trött på Amsterdam. Jag är trött på mitt jobb (nätverkstekniker/project manager). Jag är ganska trött på mig själv också. Jag har en LIVSKRIS. Kan inte någon snäll typ bara ge mig ett offer I cant refuse. Jag vill göra något nytt. Någon annanstans.

Jag håller alltså hellre andan tills jag blir alldeles blå i ansiktet än erkänner att jag har fel. Man skulle kunna kalla mig barnslig eller till och med lite rubbad. Skulle man göra det är man antagligen on to something.

Jag hatar att ha fel. Jag hatar när någon gör vad som helst för att bevisa att jag har fel. Jag hatar också att jag själv gör vad som helst för att bevisa att de har fel. Och när jag väl bevisat det så har jag ett sådant där jävla självgott äckelleende over hela ansiktet. Det hatar jag. Men mest av allt hatar jag att ha fel.

Jo en annan grej ar att vi har 3 engelska tv-kanaler har i Ostrava: CNN, MTV och National Geographics. Pa National Geographics har de en flaggskepps-show som heter Air Crash Investigated. AIR CRASH INVESTIGATED. Jag ar ganska flygradd av mig, brukade inte vara det, men hade en hemsk incident pa ett flyg tillbaka fran Thailand for nagra ar sedan. Basically dog vi nastan. Nastan. Turbulensen var den varsta jag nagonsin varit med om och uppenbarligen upplevde flygvardinnorna den pa samma satt, for de skrek. Flygvardinnornsa SKREK. Da vet man att man ligger illa till. Hur som helst, Air Crash Investigated ar nagot jag kollar pa dag in och dag ut och hjalp vad manga olika satt man kan do pa i ett flygplan. Jo min poang var... kolla inte pa det programmet. EVER. Om du inte ar i Ostrava forstas, for da har du givetvis inget battre for dig att gora. (btw har jag gett upp pa å, ä och ö... orka)

Jag hatar hur min näsa ser ut när jag är full. Den svullnar liksom upp tills den ser ut som Claes Malmbergs näsa. När jag gråter ser den mer ut som Fotbollsfruns näsa. Men det värsta är nog när jag är kräksjuk, för då får jag en näsa som Mumintrollets. Varför är det så?

Jag vill bara inflika ett snabbt litet hat innan jag går på lunch: jag hatar hur jag kan få en random finne i ansiket när jag är 25 år gammal. Kära Moder Natur, gimme a break, I served my time as a teenager already!

Jag hatar också hur den här jävla skitsiten inte tillåter radbrytningar. Jamen kolla inlägget nedan liksom, det är ju totalt oläsbart! Hehe, tur att jag inte har några läsare.

Hej kära hatbok, nu är det äntligen bara 2 veckor kvar av min 6 månader långa marathon-suffering i världens ändtarm, Ostrava. Jag hoppas jag överlever dessa 2 sista veckor of infernal provningar och inte dör i ett kolikanfall innan jag fått se den ljuva västvärlden igen. Olika sätt att dö pa i Ostrava: av att anta att bilar stannar för en på övergångsstället. Haha, nybörjarmisstag - detta händer givetvis next to never. Faktiskt är det vanligare att bilkörarna ställer sig på gasen när de ser att man står och väntar vid övergångsstället. Således väntar jag inte längre, utan går rakt ut i gatan och stirrar de svinen i deras små grisögon tills de stannar för mig. Man kan också dö av extrema svettningar här på kontoret. Ostrava har haft en väldigt varm sommar och hösten verkar bli likadan. Tjecker however uppskattar inte livsnödvändigheten AC. Varje gång jag entrar kontoret så luktar det gammal ostig rumpa här och varje dag måste jag argumentera med folket här om att det inte är ok att jobba i 27 graders värme. Det är faktiskt vidrigt. Givetvis får jag då höra att min inställning till AC beror på att jag är från Sverige och är van vid extrem kyla. Jävligt relevant alltså. Har förs det en daglig fight över rätten till AC och I'll be damned om jag inte just hörde att den stängdes av...

Jag hatar också följande uttryck: "Bjud på dig själv" "På en skala från 1 till 10" "Visa framfötterna" På en skala från 1 till 10 hatar jag nog att visa framfötterna 10 och bjuda på mig själv 11. Minst.

När man är ranger trampar man väl runt i markerna, säger "humptidumpti", röker en pipa och klappar tecknade björnar vid namn Yogi? Eller?

Ok, så här är det. Mamma har skickat mig Göteborgs universitetskatalog på posten. Jag blev alldeles till mig nar jag märkte att hon INTE highlightat juristprogrammet och ritat en massa pilar pekandes på det. TACK MAMMA. Hur som helst sa fann jag inte mycket av intresse, dock fann jag detta program: naturvårdsbiologi/RANGER. Hör ni det? RANGER skall jag bli när jag blir stor. Ja för fan!

... hur många tjejer skyller på PMS när de är på pissigt humör. Jag menar... var en surfitta och stå för det. Det gör jag och det funkar himla bra. Dessutom hatar jag myten om den kvinnliga orgsamen. Haha.

Kära hatbok, det har kanske låter lite underligt, men jag hatar hur det känns att ta pa ofärdiga krukor. Att ta pa ofärdiga krukor ger min ungefär samma obehagliga rysningar som tanken på att tugga på en yllevante... ja, bara tanken på det får mig att göra ett kräkansikte. Jävligt äckligt alltså. Snälla säg mig att jag inte är ensam om detta.